I mitten av mars mailade Jolanta Monsert, ordförande i Arlövs BI, en fråga till bland annat kommunalrådet Katja Larsson om klubbens framtid på Kronetorpsvallen. Detta eftersom det nya badhuset är tänk att byggas på en del av klubbens nuvarande område.

– Vi i Arlövs BI bor i Arlöv och är verksamma på Kronetorpsvallen, men ingen från kommunen har självmant varit i kontakt med oss, berättar Jolanta.

– Det är upp till oss själva att ställa fråga så vi vet hur vi ska planera framöver.

I mailet konstaterar hon att det tydligen inte finns någon planering av ny idrottsanläggning intill det nya badet och drar därför slutsatsen att klubben ska vara kvar några år till på samma område som idag.

Katja Larson svarade att hon som ordförande i kommunstyrelsen inte kan föregå utbildnings- och kulturnämndens planer på hur de vill hantera idrottsplatsen.

– Vi har däremot diskuterat placeringen av fotbollsplanerna när vi gjort skissen över Kronetorp. Men du har rätt i att ni kan vara kvar ett tag till, skriver Katja Larsson i svaret till Jolanta Monsert, och vidarebefordrar till utbildnings- och kulturnämnden att lämna vidare svar.

Inga färdiga planer

Kommundirektör Lars-Åke Ståhl påpekar att det ännu inte finns någon detaljplan över området, men att naturligtvis även placeringen av bollplanerna har diskuterats.

– Däremot finns det ett planprogram över Kronetorpsområdet som ska beslutas av planutskottet nästa fredag och därefter skickas ut på remiss.

– Det hela handlar just nu om två stora frågor. Det ena gäller hur ett framtida bahus ska se ut och vad det ska innehålla och vad det ska kosta, fortsätter Ståhl.

– Till det har ju kommunfullmäktige anslagit 27 miljoner kronor. Det andra frågan gäller sedan själva byggandet av badet. Man ska också framöver ta ställning om det kanske ska byggas en ny skola eller fritidsanläggning intill badet, men så långt har det inte gått än.

– Det är alltså flera frågor som hänger samman och som man gradvis måste ta ställning till efter hand. Men jag förstår alla sidor och behovet av information om vad som ska ske i framtiden och hur nuvarande verksamheter kommer att påverkas, tillägger Lars-Åke Ståhl.

Det var över 30 år sedan sist – men sedan i mars förra året finns det nu ett välfungerande damfotbollslag i Arlövs Bl. Burlövs Nyheter besökte dem under ett av årets tuffaste träningspass.

Regnet och blåsten piskar mot kinderna på de omkring 10 tjejer som har samlats på konstgräsplanen i Åkarp för ännu en onsdagskväll med försäsongsträning. Den yngsta är 14 år – den äldsta 42. Tillsammans bildar de det första fotbollslaget för damer i Arlöv på flera decennier.

– Jag var lite tveksam i början, säger Marie Lambrén, som är lagets äldsta spelare och även nybliven assisterande tränare. Det är så olika åldrar och så olika intressen. Men jag har inte märkt av det alls. Det funkar verkligen jättebra! Det är väldigt kul att hålla på. Den sociala biten är 90 procent.

Mellan två och tre dagar i veckan träffas damerna för träning så här års. Eftersom konstgräsplan inte är tillgängligt i Arlöv är det Åkarp som gäller.

– Det är lite skiftande hur många som kommer på varje träning. De har ju en bit att ta sig och januari och februari är en tung period. Men vi brukar vara omkring 12 stycken – och vi hade gärna varit fler. Skriv gärna det! säger Mathias Johansson, lagets tränare.

Han är väldigt stolt över sitt lag, berättar han. Speciellt förra hösten när man efter bara en månads träning gick in och spelade i serien.

– Vi vann kanske inte alla matcher, säger Marie Lambrén. Men det var aldrig tvåsiffrigt. Vi gjorde riktigt bra matcher mot topplaget Furulund till exempel.

Tjejerna börjar värma upp på planen. Höga knän och snabba kicksparkar bakåt. Regnet tilltar i styrka och någon frågar Mathias Johansson om det inte vore läge för styrketräning inomhus idag. Men han skakar bestämt på huvudet.

– Man känner verkligen att man utvecklas i det här laget, säger Moa Lindén som har spelat fotboll sedan hon gick i sexan. I början kunde jag verkligen ingenting om fotboll. Men man lär sig snabbt här.

– Det är kul att hålla igång. Man kan inte bara plugga och sitta still hela dagarna. man behöver röra på sig lite med, säger Tiffany Öhlin och drar halsduken lite tätare om halsen.

Det var i början av förra året som Mathias Johansson fick frågan om han kunde tänka sig att bli tränare för damlaget tillsammans med två andra. Efter att själv ha spelat fotboll i hela sitt liv kände han till hur viktigt det är att ha någonstans att ta vägen som växande fotbollskille eller tjej.

– Har man ett tjejlag i klubben så behöver man ett damlag att se fram emot, tycker jag. Men det är en viss skillnad på stämningen i laget. Här är det inte på liv och död. Det är mycket glädje. Herrarna satte kanske ofta skolan åt sidan, men det gör man inte här.

Eftersom Åkarps IF saknar damlag är det här just nu det enda damlaget i kommunen. Men även tjejer från Lund och Lomma har hittat hit – den som åker längst för att ta sig till träningen kommer ända borta från Stehag, berättar Mathias Johansson.

– Men ryktet säger att det är några duktiga tjejer från Åkarp som är väldigt sugna på att börja träna med oss. Jag hoppas de dyker upp snart. Vi välkomnar alla till vårt lag, säger han och stretar glatt vidare tillsammans med de tappra damerna i strålkastarnas vitaktiga sken.

Han har Arlövsandan att tacka för sina framgångar – där handlade mycket om att kämpa hårt och visa att man var bäst för att bli sedd. Det menar fotbollsproffset Pontus Jansson som på en knackig linje från Italien berättar om uppväxten, familjen och sin väg till toppen – först ut i Burlövs Nyheters serie om kända profiler från Burlöv.

– Det var den kulturen vi hade där i Arlöv och det var där det började för mig. Allting var en tävling. Man skulle vara bäst på allt oavsett om det gällde fotboll eller matte, säger Pontus Jansson som trots att han var enda barnet rycktes med av kompisarna som inte sällan kom från stora familjer och betydligt tuffare uppväxtförhållanden. Något som inte bara utvecklade hans fenomenala fotbollstalang, utan även gav honom toppbetyg på köpet.

– Många hade tuffa miljöer hemma i stora familjer där de fick kämpa för att bli sedda. Så var det inte för mig. Jag var ensambarn och mina föräldrar var alltid med. Men den här inställningen om att vara bäst gick igen i allt för mig. Och jag gick också ut med höga betyg i alla ämnen trots att det var tufft att hinna med allt på slutet när jag gick upp för att träna varje morgon med MFF innan skolan började.

Och Arlövsandan gjorde även att Pontus Jansson kände sig väldigt hemma när han som 14-åring kom till MFF från första början.

– Det var exakt samma miljö där som på Lillevångskolan där jag gick. De flesta andra spelarna hade utländsk bakgrund och det handlade om att visa att man var bäst där också. Alltid. Precis som det gjorde i Arlöv. Och samma sak gällde i Skånelaget.

Och det gamla kompisgänget från Arlöv som sporrade och peppade Pontus Jansson till framgången har fortfarande stor betydelse för honom, berättar han. Även om han inte har möjlighet att komma hem och hälsa på så ofta har de alla regelbunden kontakt och flera av Arlövsvännerna har redan hunnit kommit över till Itailen och hälsat på efter att Pontus Jansson flyttade till Torino i slutet av sommaren.

– Jag har dem att tacka för mycket. Vi var en fyra-fem killar i klassen som alltid hängde ihop och gör det så mycket vi kan fortfarande.

I början bodde Pontus Janssons föräldrar på Grönvägen i Arlöv i ett av de många höghusen som syns från motorvägen. Men innan han föddes flyttade familjen till ett radhus i Rinnebäck där man bodde i ungefär 25 år innan flyttlasset gick vidare till Åkarp. Då var Pontus Jansson 17 år.

– Men det gjorde ingen skillnad för mig. Jag hade allt mitt i Arlöv. Så är det lite med Åkarp och Arlöv, det är på sätt och vis två skilda världar. Men det var aldrig så att vi bråkade med någon från Åkarp. Vi spelade ofta fotboll ihop. Men jag tror att det har blivit en ännu mer tydlig skiljelinje mellan Arlöv och Åkarp sedan min tid.

Vad kan man göra åt det?

– Det vet jag inte. Det känns som en sak som politikerna måste ta tag i. Jag vill helst inte ha åsikter om sånt som har med politik att göra.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Arlöv eller Åkarp i framtiden?

– Det kommer alltid att vara mitt hem med alla minnen och vänner, men nu bor jag i Italien. Jag tänker spela så länge kroppen orkar och sedan siktar jag på att bli tränare eller något liknande. Det är svårt att säga vad jag kommer att bosätta mig framöver.

Men helt har inte Pontus Jansson släppt fotbollen i Arlöv. Ungdomslaget med pojkar födda -02 som han tränade fram till Italienflytten har han fortfarande koll på via resultattabeller, berättar han.

– Det är jäkligt kul att följa dem. De är 12-13 år nu och jag har tränat dem sedan de var sju år. Jag tjatade länge om att de behövde ha en bra konstgräsplan i Arlöv och nu har det fått en. Det är jag glad för.

Det är svårt att komma iväg hem och hälsa på nu när karriären går spikrakt uppåt utomlands, berättar Pontus Jansson. Hittills har han bara hunnit med att åka hem till föräldrar och syskon två gånger sedan flytten och det är stressigt att hinna med att träffa både släkt och vänner under de tillfällena.

– Nästa gång jag åker till Åkarp blir vid jul, säger han.

Pontus Jansson när han spelade i ungdomslandslaget som 16-åring.