Lång väntan på familjehem för barn som far illa

Publicerat: 16 december, 2014

Publicerat i: Åkarp, Arlöv

Visningar: 1931

Fler barn än vanligt far illa i sina nuvarande hem och är i behov av familjehem i Burlövs kommun just nu. Några har väntat så länge som ett år.

– Men det är viktigt att vi är kräsna, trots det stora behovet, säger Pia Holmgren som tillsammans med kollegan Marie-Louise Hansson är de som ska se till att barnen matchas med ett familjehem som passar dem.

Burlövs kommun rekryterar familjehem i hela Skåne och några av barnen i kommunen har på grund av de svårigheter som finns att rekrytera familjer, placerats så långt bort som i Blekinge.

– Det är viktigare att det är ett bra familjehem än att det är nära, säger Pia Holmgren och berättar om de olika kriterier man har satt upp för att en familj ska kunna ta emot ett barn vars föräldrar inte längre har möjlighet att ta hand om det. Ordnade förhållanden, en ålder som matchar barnets ålder och en egen trygg uppväxt är några av dem.

– Vi brukar säga att det behöver vara biologiskt möjligt att barnet var ens eget för att det ska funka. Är man 60 år orkar man till exempel inte med en liten bebis. Man behöver också ha en bra reflektionsförmåga så man förstår varför barnet och man själv beter sig på ett visst sätt.

För det rör sig trots allt många gånger om barn som har haft det väldigt tufft i livet, något som inte sällan påverkar beteendet och kräver en förstående familjehemsförälder. Det kan handla om att barnet kissar och bajsar på sig, äter väldigt mycket eller väldigt lite, har svårt att sova eller är utåtagerande eller introvert.

Hur många familjehem behöver ni just nu?

– Det är svårt att säga exakt hur många. Det behövs alltid fler familjehem och då framför allt de som är bra på att ta hand om barn med stora behov som anknytningsproblem där barnet värjer sig för kontakten i början. Framför allt är det rätt familjehem till rätt barn som behövs. Vi har alltid barn som väntar och några har väntat så länge som ett år. Just nu är vi även i akut behov av ett jourhem för barn i åldern 0-12 år.

Hur gör man om man vill bli familjehem?

– Då ringer man oss i familjehemsgruppen. Då pratar vi och tar de första inledande uppgifterna. Ibland slutar samtalet med att vi ska höras om ett år när de egna barnen är större. Men det kan också sluta med att vi bokar en tid för ett hembesök.

Vid hembesöket tittar man på boendesituationen och pratar om varför man vill bli ett familjehem. Man kollar även av med familjens biologiska barn för att höra vad de tycker.

– Vi ser helst att det placerade barnet är yngst och att det är några år emellan. Annars kan det uppstå en konkurrenssituation om föräldrarna, säger Pia Holmgren.

Motivet för att ta emot ett behövande barn får inte vara pengar, betonar hon. Att vara familjehem ska inte betraktas som ett alternativ till ett jobb.

– Man får en omkostnadsdel och en arvodesdel som man skattar för. Och det är summor som bestäms av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och som är samma för alla kommuner. Men jag upplever att det är väldigt få som ringer och visar intresse bara för att få pengar.

Om familjen fortfarande vill bli familjehem efter det första hembesöket och även familjehemsgruppen är nöjd med mötet, bokas tid för ett nytt hembesök.

– Inför det kontrollerar vi även uppgifter hos Polis, Försäkringskassa, Kronofogde och i socialregistret och gör en sammantagen bedömning så det inte finns några hinder för att bli familjehem, säger Marie-Louise Hansson.

Därefter är det dags för ”Källvestens intervju”, en intervju enligt en metod som är speciellt utformad för ändamålet, som genomförs med båda föräldrarna i familjen. Svaren på frågorna lämnas över till en psykolog som bedömer om det ”känslomässiga överskott” som behövs för att kunna ta emot ett barn finns.

– Egentligen är det helt vanliga trygga familjer vi behöver. Med ett engagemang och en vilja att hjälpa till. Ibland kan bilden i media vara väldigt negativ kring familjehemmen men det är väldigt sällan det händer saker. Många av barnen trivs väldigt bra och vi har många solskenshistorier med barn som har fått så mycket stöd och hjälp av sina engagerade familjehem att de till exempel har kunnat plugga vidare på universitet och högskola. Den bilden behöver också komma fram, säger Pia Holmgren.

Comments are closed.